Erik: Problemet med tolkningsföreträde

Syftet med det här inlägget är inte att kritisera intersektionaliteten i stort, det kan mycket väl bli ett framtida inlägg. Istället kommer jag att diskutera begreppet tolkningsföreträde, och då främst understryka hur jag menar att det ofta brister på en rad viktiga punkter. Det finns som bekant ingen officiell definition av tolkningsföreträde, men det florerar likväl idéer om vad begreppet innebär, samt hur det bör appliceras. Jag kommer alltså endast att gå i polemik mot den definition som jag anser är felaktig, vilken också används flitigt av många intersektionella feminister.

De två första resultaten för tolkningsföreträde på Google är dels en artikel på Wikipedia, men också en text från bloggen vardagsrasismen. Dessa två texter ligger i linje med varandra, men eftersom den senare är mer utförlig är det också den jag kommer att diskutera. Nedan följer ett citat från bloggen vardagsrasismen:

Kortfattat betyder tolkningsföreträde att personer tillhörande en förtryckt grupp har första tjing på att definiera hur det förtrycket ser ut, vad som är nedsättande mot denna grupp samt hur kampen skall föras. Personer som inte hör till gruppen får fortfarande ge sina tankar och åsikter men dessa har inte fullt samma betydelse och vikt som åsikterna från de inom gruppen.

Till att börja med bör man konstatera att texten ovan beskriver en mycket märklig syn på människan och hennes relation till kunskap. Enligt denna definition har alltså vissa grupper första tjing på att definiera hur olika förtryck ser ut, och deras röster ska dessutom vägas tyngre än utomståendes. Symptomatiskt för dessa resonemang är att de blandar ihop personliga upplevelser med teoretisk bildning.

Är du utsatt för ett förtryck kommer du besitta en rad personliga upplevelser. Dessa upplevelser, och hur de kändes, kan ingen ta ifrån dig. Hur det känns när du blir diskriminerad eller utsatt för illdåd vet endast du, och den känslan har du rätt att definiera. Det betyder dock inte att du per automatik har bättre förståelse för hur förtrycket ifråga fungerar. Det betyder inte heller att din röst nödvändigtvis väger tyngre än någon annans, i en politisk debatt.

I den politiska debatten, där vi presenterar empiri och ställer argument mot varandra, är det mindre viktigt vad du har för känslor och upplevelser. I fallet rasism är det nämligen så att det inte finns något transcendentalt rasmedvetande som ger alla förtryckta någon hemlig teoretisk insikt. Det finns alltså inget kausalt förhållande mellan personliga upplevelser och teoretisk förståelse. Istället handlar den politiska förståelsen om att bilda sig intellektuellt genom att inhämta och analysera information. En vit, heterosexuell cisman kan alltså, om han är marxist, ha en bättre förståelse av rasism än en svart, lesbisk transkvinna. Då alltså inte förståelse för hur förtrycket känns, utan istället hur det uppstår, fungerar och avskaffas. På samma sätt kan en marxist i Indien utklassa DN:s liberala proffstyckare med sin förståelse av den politiska situationen i Sverige. Förståelse för komplexa skeenden byggs naturligtvis genom att tänka snarare än att känna, och även så i relation till din ställning i en förtryckande hierarki.

Det ligger således något djupt antiintellektuellt i att åberopa den sortens tolkningsföreträde som diskuterats ovan. Idén om att de sanningar som finns skulle göra sig tillgängliga genom personliga upplevelser, är inget annat än ren och skär idealism. I en tid av växande motsättningar är det viktigt att marxister kan genomskåda de postmoderna lögnerna, eftersom de grundar sig i idealism och banar väg för en dumdristig reaktion.