Lyrik

Här tänkte jag dela med mig utav lite poesi som jag skrivit genom åren.

  • En dikt till Karin Boye
    Den här dikten skrev jag när jag satt under Karin Boyes träd utanför Carolina Rediviva i Uppsala. Dikten har kunnat läsas i Karin Boye-sällskapets interna nyhetsblad. 

Jag finner mig än en gång,
sittandes under ditt träd.
Marken är så mjuk,
den känns ju som en pläd.

Och bladen är så spröda,
precis som dina ord.
Du har skrivit om allt i livet,
om kärlek, svek och mord.

För 75 år sen dog du,
du somnade in på en sten.
Du såg vad som hände i världen,
och du ville inte leva mer.

Men dina texter lever vidare,
och du är ständigt aktuell.
Lär oss se på världen,
som är kall och materiell.

  • Klassamhälle täckt av snö

Den fria marknadens dom är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Våra äldre dör av dålig vård,
djupt under midnattstimma.
En hemlös fryser men börjar bli van,
snön lyser vit på fur och gran.
Borgaren sover tryggt i gemaken,
endast sjuksyrran är vaken.

  • En torsdag på IKEA

Hej och välkommen hit,
titta in i gemaken,
nog finns väl något som faller
just dig i smaken?
Här finns växter, ballonger, soffor och mat.
Men också stolar, kartonger, hyllor och fat.
Säg vad får det vara, vi har ju allt.
Mattor och sängar,
en filt om det blir kallt.
Kanske en brandfilt,
kudde eller fågelholk?
Nej tack, vi kom mest hit
för att titta på folk.

  • Ordförande Mao tyckte inte om te

Ordförande Mao tyckte inte om te,
men däremot språng med buller och bång.

Rosa trodde inte på fallande tendenser,
för att hon inte kunde räkna potenser.

Che blev skjuten och Lev höggs ihjäl,
Castro dog nyss men det vet ni väl.

Att revolter är historiens lokomotiv,
Att kapitalet är dött och suger ut liv.

Så varför är vi fast i vårt ekorrhjul,
Karin Boyes dystopi kan nästan verka kul.

Det är teknik, fördelning och kamp för klassen,
Som i slutändan avgör priset på glassen.

Eller antal kronor kilo för havregryn,
Det kallas materialistisk historiesyn.

Jag söker ett kapitel som går gång på gång,
Öppna upp ditt fönster, hör maskinernas sång.

  • Valborg i Uppsala
    Första meningen är en omskrivning från min gode vän Adrian Cox sång Flygmaskin. Andra meningen är en omskrivning från Bellmans epistel 48. Resten är skrivet av mig. 

Ekoparken träder lätt,
den vill ej bliva struken.
Men småningom uppblåser vind,
i den fallna duken.
Och solen stiger, i sin prakt,
när parken fylls i maklig takt.
Från huvudstaden kommer buss,
det liknas vid en exodus.
För årets prövning – blott en övning,
ligger valborg efter löning.
Med skratt och klapp, och kling och klang,
det börjar bli en fest av rang.
Men väderguden som styr allt,
han gjorde så att det blev kallt.
Så ta ditt pick och pack och gå,
ty nya fester väntar då.
Men parken går ej, den finns kvar,
när kvällen stundar, är den rar.
Med mörker över träd och sten,
då tiger den i månens sken.